Ett djupt problematiskt statsskick
2010-06-30
Eva-Britt Svensson, medlem i GUE/NGL
Publicerad på svt.se
2010-06-28
Jakob E:son Söderbaum försöker (SVT debatt 18/7) med demokratiska argument rättfärdiga monarkin. Jag uppmuntrar verkligen denna typ av försök eftersom de med tydlighet visar att ett ärftligt statschefsämbete aldrig kan vara något annat är negativt för demokratin.
Söderbaum börjar med att säga att en president måste ha mer makt än en monark för att överhuvudtaget fylla någon funktion.
Detta påstående som hänger helt löst i luften, utan belägg och faller direkt genom den enkla frågan: Varför?
Att en republik inte har hinder för maktcentrering behöver tydligen heller inte rättfärdigas. Kanske av den anledningen att det inte stämmer. Själva poängen med att ha en president som statschef och en premiärminister som regeringschef är just maktdelning.
Söderbaum anför sedan ytterligare ett ogrundat påstående att konstitutionella monarkier är stabilare än republiker. Intressant är de exempel som han här tar upp.
Jag vet inte om Söderbaum har varit för upptagen med det kungliga bröllopet för att följa händelseutvecklingen i Belgien, men landet är troligen Europas just nu instabilaste land utan en fungerande regering och med stor risk för splittring.
Självklart beror inte detta på den konstitutionella monarkin, lika lite som andra monarkiers stabilitet beror på faktumet är de just är monarkier.
Republiker som Finland, Island och Frankrike har de senaste 100 åren varit lika stabila som Danmark eller Norge.
Ytterligare ett argument som Söderbaum tar upp är att en president riskerar, att för att behålla position, påverka folkviljan för att bli omvald. Den dolda premissen antar jag är att det är skadligt för ett land att ha samma statschef för lång tid.
Denna risk att vår statschef skulle bli omvald finns helt riktigt inte i vårt nuvarande system eftersom han eller hon överhuvudtaget inte blir vald.
Likaså behöver vi inte oroa oss för att statschefen försöker bibehålla sin position eftersom monarkin de facto innebär en livslång anställning.
Söderbaum gör sedan en helomvändning och argumenterar i stället mot demokratin. Argumentet att en opartisk expert är bättre än en folkvald är ett klassiskt argument som går ända tillbaka till Platon.
Problemen med detta är naturligt många men framför allt att det strider det mot hela idén med demokrati. Huruvida alla svenskar verkligen känner sig representerade av kungen betvivlar jag.
Men jag kanske har fel? För den promille av svenskarna som är adliga miljonärer kan nog känna sig väldigt representerade i vårt nuvarande system.
När Gustav V 1941 personligen ville tacka Adolf Hitler för hans beslutsamhet så kanske kände troligtvis även de svenska nazisterna sig väl representerade. Men känner sig vanliga människor representerade?
Slutsatsen av allt detta kan inte vara annat än att monarki inte går att rättfärdiga med demokratiska argument utan att det tvärtom, ur en demokratisk synvinkel, är ett djupt problematiskt statsskick.
Eva-Britt Svensson
EU-parlamentariker (V)