Kommer valutaunionen att upplösas?
2010-05-20
Eva-Britt Svensson, medlem i GUE/NGL
Publicerad i Smålandsposten
2010-05-19
Växjös EU-parlamentariker, Eva-Britt Svensson (v), tror att EU:s valutaunion är på väg mot ättestupan. Hon skriver att Grekerna (liksom spanjorerna, portugiserna och irländarna) sitter instängda i en tryckkokare och det är EU:s valutaunion som placerat dem där.
Grekland hotas av statsbankrutt. På finansmarknaderna har man sedan länge kalkylerat med att den grekiska staten antingen ställer in betalningarna eller lämnar EMU. Den akuta krisen avvärjdes tillfälligt sedan euroländerna lovat att ställa upp med 30 miljarder euro och IMF höjde nyligen sitt bud från 15 till 25 miljarder.
Nödlånegarantierna har getts högst motvilligt. De motiveras inte av omtanke om Grekland utan dels av hänsyn till övriga euroländer med svag ekonomi, vilka riskerar att dras med i Greklands fall, och dels med omtanke om de europeiska storbankerna som är fordringsägare till de pengar som den grekiska staten lånat upp.
EU:s valutaunion, EMU, tycks vara på väg mot ättestupan. De svenska euro-entusiasterna skyller krisen på lata grekiska arbetare och pensionärer.
Men Greklands (liksom Spaniens, Portugals och Irlands) situation visar i själva verket hur förödande EMU-projektet är. Hans Tietmeyer, den tidigare chefen för tyska riksbanken uttalade vid sjösättandet av EMU att valutaunionen var som en tryckkokare utan säkerhetsventiler. När möjligheten att devalvera sig ur kostnadskriser försvunnit skulle fackliga och sociala rättigheter kokas mjuka eller till mos.
Med sitt prat om lata och fifflande greker försöker de svenska euro-entusiasterna skapa en rökridå och hindra oss från att se verkligheten. Att Greklands kris till punkt och pricka bekräftar Tietmeyers profetia. Grekerna (liksom spanjorerna, portugiserna och irländarna) sitter instängda i en tryckkokare och det är EU:s valutaunion som placerat dem där.
Problemet är ju, som vi euro-motståndare hela tiden sagt och som nu bekräftas, att länder med fundamentalt olika ekonomiska förutsättningar inte kan leva med en enda valuta och en enda ränta. När devalveringar och anpassningar av räntan är omöjliga återstår bara att koka folket och deras sociala rättigheter och ekonomiska betingelser till mos.
Det visar också de krav euro-länderna ställer på Grekland nu. Höj skatterna för vanligt folk, kraftiga lönesänkningar, sänkta pensioner och skrota de sociala trygghetssystemen.
Men euro-länderna kräver också mer av den politik som medverkat till de ekonomiska kriserna. Mer av finansiell samordning och mer makt till Bryssel även på medlemsstaternas nationella budgetar. Istället för att bidra till att lösa kriserna kommer denna politik att öka spänningarna ytterligare. Det går inte att jämka samman sinsemellan ojämnbördiga ekonomier kring en ekonomisk politik som av naturliga skäl kommer att utformas för att passa de ekonomiska tungviktarna i centrum, först och främst Tyskland.
Men för euro-entusiasterna som är förblindade av hägringen om en europeisk supermakt finns bara ett alternativ; att hjälpligt lösa de problem som uppstår och fortsätta på den inslagna vägen. Ungefär som Titanic. Full fart framåt mot undergången.
Eva-Britt Svensson