Europrojektet skakar
2010-02-22
Eva-Britt Svensson, medlem i GUE/NGL
Publicerad i Sundsvalls Tidning
20 februari 2010
Relaterat
Någon som minns det akademiska begreppet asymmetriska chocker från EMU-debattens dagar? Med det menades att länder i en valutaunion kan råka illa ut om de saknar möjlighet att styra över räntor och valutor utan hänsyn till den egna ekonomin.
När Göran Persson först var tveksam till EMU uttalade han : Det är ett skakigt projekt och fick mycket kritik för det.
Men nu skakar det i stora delar av Europa. Det är inte bara Grekland som är chockskadat. Även Spanien, Portugal och Irland brottas med liknande problem. Spaniens arbetslöshet ligger på 20 procent, Portugal har brutalt skurit ned på välfärden och Irland har minskat i facklig organisationsgrad från 60 till 30 procent under några år. Alla dessa länder har en statsskuld i paritet med deras BNP. Italien ligger strax därefter.
Kommissionen är nu mycket bekymrad över spridningseffekterna från Grekland till hela eurozonen. EU har för första gången använt sig av artikel 121.4 i fördraget som innebär att Grekland fråntas rösträtt och inflytande över de åtaganden som riktas mot dem. Det kommer säkert mer av den varan. Över hälften av länderna bryter mot stabilitetspaktens regler om budgetunderskott och statsskuld.
Kommer vissa länder att uteslutas? Det skulle innebära en stor prestigeförlust. Kommer länderna att be om lån från IMF? Också det problem för eurons trovärdighet. Kommer andra länder att betala?
Tyskland är den största ekonomin inom EMU. Men de har själva problem med budgeten, inte minst på grund av de stora skattesänkningar som den borgerliga regeringen nu genomför. 70 procent av tyskarna vill heller inte betala till de länder som anses ha misskött sin ekonomi. Till detta så finns det spärrar i fördraget om att betala ut pengar till andra medlemsländer, bortsett från akuta naturkatastrofer och vissa försörjningsproblem av varor på grund av energistörningar.
Kanske är frågan av större dignitet. Oron för ett sammanbrott för EMU-projektet diskuteras numera seriöst i maktens korridorer, något som tidigare inte fanns på kartan. De räddningsplaner för euron som diskuteras går nu ut på att EU bör ta kommandot över ekonomin och finanspolitiken i medlemsländerna.
EU-president Van Rompuy driver hårt kravet på en ekonomisk regering i EU, vilket torde inkludera makt över skattepolitiken, som än så länge är nationell. EU-parlamentet är inne på samma spår. Men frågan är om länderna vill avstå sin makt över finanspolitiken? Det torde även kräva en fördragsändring.
Svenska Dagbladets kolumnist i New York, Jenny Nordberg, när en förhoppning: En europeisk valuta i kris kanske tvingar fram federalismen mer än en konferens i Bryssel någonsin har lyckats göra.(SVD 8/2). Hon kan, men behöver inte, få rätt. Vi påpekade de långsiktiga farorna med att EMU-projektet kan leda till en statsbildning. Men det avvisades som skrämselpropaganda från ja-sidan.
Men det skulle i så fall bli en mycket centralistisk och odemokratisk federation utan rättigheter av betydelse för delstaterna. Och där människors avstånd till makten växer enormt. Folkpartiet vill i riksdagsvalet göra frågan om en svensk anslutning till euron till en huvudfråga. Med tanke på verkligheten så lär det inte bli någon vinnarfråga.